En sann saga om när ödet valde vår nya ledare
Resturang Sorella Picchi i Parma
1970 födds familjföretaget La Leonessa. 5 år senare föder Mamma Gabriella Tommaso. Tommaso är en bortskämd unge som hade det väldigt tufft i skolan. Tommasos mor är dock väldigt bestämd(och rik) och skickar Tommaso till Lugano för att studera ekonomi. Tommaso blir enbart intagen på skolan då La Leonessa under en tid ägdes till 30% av advokater från just Lugano. Tommaso klarar givetvis inte av studierna i Lugano, han har både för lite vilja och är helt enkelt för "dum" för att klara av studierna. Gabriella som de familjeföretag hon är ansvarig att driva har givetvis redan vid Tommasos födsel planerat att han en ska ta över posten som ansvarig för La Leonessa en vacker men sorgsen dag. Även fast Tommaso står skriven som ganska högt ansvarig för La Leonessa så har han inte lyft många fingrar för företaget. Efter tiden i Lugano hamnar Tommaso av en ren slump i Parma för att ta upp sina eknomiska studier. Han är ung. Tomasso stannar i Parma i ett år. Han kommer inte ihåg mycket från den tiden säger han.
- "Jag har dock ett klart minne från tiden i Parma" - Säger Tommaso.
Vad för minne frågar en reporter.
- "Jag åt alltid på Sorella Picchi..." - Säger Tommaso.
Tommaso åkte sedan till London och pluggade men kom hem till familjen i Carpenedolo. Gabriella ville såklart att Tommaso skulle jobba för La Leonessa och det gjorde Tommaso bitvis, mot sin vilja. Han tyckte det var roligare att jobba med Carpenedolo Calcio(som han fick i födesledags present?). Tommaso föddes in ett företag där han tillslut får en del makt och ansvar då Mamma Gabriella inte orkar med allt jobb längre. När Gabriella givigt Tommaso makt och pengar har han andra planer och som den Mamma som alltid funnits där och stöttat honom så tillåter hon honom att gå in som ägare i FC Parma. Tommaso betalar därefter(varenda krona kommer från hans familj och speciellt hans mor Gabriela). Tommaso har precis fått den leksak han alltid velat ha. Han hade en liten "napp" i Carpenedolo Calcio men behövde en stor "napp" i FC Parma för att han skulle sluta grina.
Såhär i efterhand kommer det fram, Tommaso ska ha sagt det själv. Något som ska ha kunnat formulerats ungefär såhär:
- "När jag lämnade London vill jag återvända till Parma, jag var redo att stå på egna ben och göra mina egna affär, föra det teoratiska till det praktiska - jag ville köpa loss resturang Sorella Picchi..."
Detta är min historia.
Mitt namn är Ghirardi. Tommaso Ghirardi. Och jag är den jag är.
Varken mer, eller mindre.
