La gioia di essere Gialloblu

Känner ni att ert fotbollsintresse inte räcker för att vara trogen ett lag? Att det känns tomt om er favoritklubb spelar på lördag och ni inte kan hitta engagemang och kärleken i ett lag på söndagen? Eller bara hitta ett nytt lag och föra upp i seriesystemen i nyaste FM? Här har ni erat "andralag"!

Solen skiner alltid i Pescara om man ska tro deras egen befolkning. Pescara ligger i vackra Abruzzo och är regionens största stad. 200-300 meter ifrån hemmarenan Stadio Adratico ligger kanske hela Italiens vackraste sandstrand. Giorgio Di Vicino trvis här.

Historia

Vi ska ta det hela från början. Klubben bildades 1930 men blev officiell först år 1936 då man anslöt till dåvarande Serie D. Klubben avancerade snabbt till ett topplag i Serie B fram tills andra världskriget bröt ut och serierna tvingades göra om. Anledningen till framgången stavades Mario Pizziolo. Fiorentina legenden Pizziolo hade vunnit VM-guld 1934 och två år senare valde den defensiva mittfältaren att lägga skorna på hyllan och flytta hem till Pescara där han var född och uppväxt men hade lämnat i tidig ålder för att ge fotbollen en chans i Livorno. Efter andra världskriget pensionerade sig Pizziolo och klubben föll tillbaka i seriesystemen.

1955 byggdes Stadio Adratico och då fick man snabbt fotbollen ett uppsving i turiststaden Pescara och bara två är senare hade man avancerat till Serie C, där man var ett mittenlag under många år. Säsongen 71-72 åkte klubben ut ur Serie C och var tillbaka i Serie D när tränaren Domenico Rosati(bytte senare namn till Tom innan han gick bort 1985) tog över ansvaret. Två säsonger senare tränade Rosati ett Serie B lag efter att med Pescara ha vunnit både Serie D och Serie C. Rosati lämnade tronen med flaggan i topp inför säsongen 76-77 med stoltheten att laget fortfarande befann i Serie B. Giancarlo Cade hade fått lämna sitt tränarjobb i Bergamo och Atalanta och ersätta Rosati. När säsongen summerades hade Cade och hans lag via playoff mot just Atalanta och Cagliari mirakulöst avancerat till Serie A. Revanschen Cade tog där och då pratas det fortfarande om i solstolarna i Pescara. Cade var född och uppvuxen i Bergamo och hade under sin aktiva spelarkarriär tillbringat 6 år i Serie A i Bergamo. I mitten på 50-talet hade Cade fått svårt och ta en plats i laget och fick ta båten till Sardinien och spel i Cagliari. Cade lyckades inte heller i Cagliari och hamnade tillslut i Reggina och Mantova innan han slutade 1960. Revanschen fick låtas vänta i 20 år, då hade Cade med lilla Pescara "tjuvat" en plats i Serie A före just Atalanta och Cagliari. Cade lämnade Pescara säsongen efter.

Från mitten på 70- talet och början på 90- talet var Pescara ett såkallat jojo-lag. Man hade vid 5 tillfällen lyckats avancera till Serie A, vid 4 av dessa tillfällen hade man säsongen senare varit tillbaka i Serie B. Den ende tränaren som lyckades hålla kvar Pescara i A en säsong var Giovanni Galeone säsong 87-88.

Under hela 90- talet var klubben ett stabilt mittenlag i Serie B för att efter milleniumskiftet blivit ett jojo-lag igen där man nu säsongen 08-09 gör sin andra raka säsong i Serie C.

Pescara idag

Verkligheten sedan 7 oktober förra året är tufft. Klubben blöder ekonomiskt och har så gjort under en tid. 9 oktober i år för ganska exakt en månad sedan sålde Presidenten Gerrardo Soglia klubben efter enbart ett år som huvudägare. Nu står klubben utan ägare och framtiden ser minst sagt tuff ut för "Delfinera". Klassisk klubb det hära i en magisk stad. Bara att hoppas att en ny ägare kommer in snarast och att man kan hämta nya kraft. Vet att ombyggnaden av Stadio Adritico var tänkt att stå klar i slutet av nästa år men vet inte hur det blir med dessa planer förtillfälligt. Idag tränas laget av tidigare landslagsspelaren Giuseppe Caldaresi som hunnit bli 45 år gammal. Klubben har en mittenplacering i C1:an just nu och har två stora stjärnor i anfallaren Bazzani(tidigare Sampdoria, Lazio, och Brescia bla) och sevärda trequartistan Di Vicino. En liten notis om Bazzani är att han trots spelade 5 år i Sampdoria fortfarande bodde kvar i hemstaden Bologna. Avnjutande färd till jobbet varje dag för vissa, 20 mil enkel väg för andra. En notis om Di Vicino är att han enligt rykten är en riktigt livsnjutare som hellre är stjärna i liten klubb i en vackar stad än en bänkspelare i ett lite bättre lag. Di Vicino var också Grande i Salerno(vilket inte varit så lätt de senaste åren) för ett par år sedan.

Levande legender

Idag finns det tre tränare i Serie A som tränat Pescara i Reja(Napoli), Ballardini(Palermo), och Rossi(Lazio), nuvarande Genoa tränaren Gasperini är dessutom en av klubbens största legender då han spelat 160 matcher för klubben. Morgan De Sanctis(tidigare Juventus, Udinese, Sevilla, och nu Galatasaray), Mauro Esposito (tidigare Cagliari, Roma, och nu Chievo), och Massimo Margiotta(Vicenza) är tre spelare som fått sin fotbollsutbildning på Pescaras vita stränder. Man har även haft ett par landslagsspelare ifrån Brasilien i klubben genom åren där givetvis den nuvarande Brasilienska tränaren Dunga varit den bästa och största i Pescaras historia. Enda Scandinav att representera Pescara har John Sivabeak varit. Sivabeck värvades till Pescara samma sommar som han vann EM-guld i Sverige 1992.

Matchen

I dess tider drömmer sig Pescaras fantastiska supportrar till den där dagen, den där speciella dagen. Det var i slutet på maj 1993. Pescara hade åkt ut ur Serie A redan man ville i sista omgången återupprätta någon sorts heder när Juventus kom på besök för att säkra Cup-vinnar-cup platsen. Samtliga räknade med att Juventus bara skulle spela av matchen och vinna enkelt på förhand, och med full förståelse. 0-1 efter 2 minuter Ravanelli. Allegri hinner sedan kvittera på straff innan halvtidsvilan. Det är varmt, runt 30 grader - 45 minuter återstod av säsongen - 45 minuter återstod av resan i Serie A. Vad tränare Zucchini sa till spelarna i den halvtidsvilan är ännu okänt men att de hade påverkan i att Pescara i andra halvleken fullständigt körde över Juve och tillslut vann med 5-1 är välkänt i hela fotbollsitalien. 30 Maj 1993 - Miraklet på Adratico! En mer värdig Serie A jumbo kommer nog inte existera mer i mina ögon. Pescara har inte spelat Serie A fotboll sedan den dagen men minnet från just den dagen lämnar aldrig "Delfinerna" vid kusten... Solen sken då, och solen kommer alltid skina Bella Pescara!